|
Vandringen i Čeparavinen torkade ut mig,
djävulen byggde broar här
och från hans tullhus krävde han betalning av alla
som vandrade här. Stenmuren på vilken
jag avundsjukt blickade med begär gjorde mig hungrig;
en kylig vind blåste i ravinen
och min hunger tilltog. Allt
avslöjades, även Čepa, där den krusade sig djupt
under mig, endast min oklara försiktighet
steg in i värdshuset,
för att förbättra det dåliga betyg
jag tjugo år tidigare
fått av läraren herr Jumbo.
Mitt fall ned i den bottenlösa ravinen,
där de som repeterat sin lektion låg döda
och deras för evigt glömda
läxa och jag, förrädaren,
bland dem.
Översatt av Marie Åkerlund
Helena
Napoleon anlände till din ö
och överraskades av den rika naturen du besitter.
Strået kittlade botten på diket,
irriterade dig, så att du kom upp ur marken.
Ljuset lutade åt morgon.
Och du kom och överlämnade dig själv till det.
Och jag promenerade med dig och frågade mig själv
om det även fanns iguanas på din ö,
om Darwin odlar blommor här, doftande woodruffs,
om det är harmoni mellan väderkvarnar och kräftorna
och var mannen är vars fotspår syns i sanden.
Då mötte jag honom såg honom djupt i ögonen,
jag stod öga med öga med en dvärg,
som påstod att jag var längre men inte större än honom.
Och nu spelar vi schack på din ö, framför ditt dike.
Ön - din hud där vi placerar våra figurer på.
Och du, himmelska väsen, ler åt oss båda.
Hur ska jag kunna vara Napoleon eftersom jag varken
är general Kutuzov
eller Minister av Polisen, Fouché?
Eftersom jag inte är en klok man med grått skägg
eller ens en enkel
sjöman, som du kunde älska i hamnarna.
Jag är bara en som hjälper de
fattiga, som sträcker
ut sina händer på jakt efter pärlorna på dina
fötter.
Översatt av Anna-Carin Andersoon
Snigel
Då får han syn på en slemmig snigel bakom en buske – den är enorm.
"Vilken godbit!", utbrister han medan han gör upp eld
för att steka snigeln. Elden flammar och sprakar
medan snigeln saktmodigt ser på. Han försöker komma på ett ord
som rimmar på "snigel". Så finner han ett. "Grigel, Grigel!" ropar han.
Jag frågar honom vad det betyder eftersom jag aldrig hört ett sådant ord förut.
"Ha ha, vet du inte? Då är det du som är en idiot och inte jag! Ha ha,
vet du inte vad de kallade vänner till den framstående
författaren Grimm?" Sedan kastar han sig över snigeln -
den är stor som en galt - och slänger den mot en hård klippa
- tills den ger upp andan.
Stackars snigel! Det verkar alldeles nyss som jag såg honom,
tuggande på det beska gräset, betande bland bina på en kulle här i närheten.
Översatt av Johanna Hongell-Darsee
Beatles
Jag vandrar i grottan och upptäcker saker de
lämnade efter sig: gitarren – symmetrisk, för
den vänsterhänta ägaren. Jag är också vänsterhänt,
antar jag. Min gitarr är symmetrisk, då den är speciellt
gjord för vänsterhänta. Skapelsen av en hantverkare som fick
i uppdrag att tillverka gitarren. Jag undrar om Paul var
tvungnen att att vända på ett stallben och hade sin egen
Brittiska hantverkare som han besökte och beställde gitarren.
Jag vandrar längs den smala korridoren i grottan.
Jag når det lilla, fuktiga stället. Den Indiska Cittra som George
lämnade står i ett hörn. Det här är ett instrument som
tillåter olika intervaller i musik, den minsta enheten är inte
längre ett halvt tonsteg, men en kvartston, det är den ultimata
gränsen, den yttersta tröskeln som det mänskliga örat
än så länge kan höra. Jag vandrar längre fram till nästa rum.
Jag stirrar på en halvrökt marijuana cigg.
Det känns för mig som att det var Ringos men någonting
säger mig att det var John som rökte den.
Översatt av Linda Arntzén
Eremiten och existens
Eremiten blev begraven in en lavin och väntade
under snön tills han blir räddad. Men
Ingen kom efter honom. Om bara
Bernard hunden skulle vissa up sig med en tunna
rum runt halsen och grävde up honom- tänkte eremiten – eller
om han bara skulle tro pa att nånstans i toppen finns
en Gud som vakar över hans öde.
men han långsamt insåg det meningslösa i hans
existens, som en övergående, och som
är svårt att bära och hur svårt det är att skilja
i mångfalden av dess naturliga form.
Eremiten slöt ögonen.
Fortfarande medveten om sig själv;
kände att han var omgiven av snö från alla sidor
Plötsligt, insåg han hur lätt
det är att leva – först då insåg han,
under snön.
Eremiten var tyst.
Han kämpade i tankar
med snö och jord.
Och jorden vred sig förberedd
att när som helst absorbera honom.
Översatt av Peter Stelmach
Eremiten och vargen
En eremit ritade en linje i sanden och sade:
"Du får inte korsa den här linjen."
Sedan ritade han en cirkel och sade:
"Du måste stanna i den här cirkeln.
Du kan korsa den, men inte över linjen."
Sedan kom stormen och linjen försvann.
En varg stod i cirkeln.
Kyla och regn hade utmattat honom, men han rörde sig inte.
Han visste inte om linjen fortfarande finns
när den inte längre är ritad i sanden.
Översatt av Jessica Andresson
|
|